| TekstiTämä on erikoisominaisuus.
|
<P align="justify"> Lulesamiska: akt … <P align="justify"> Lulesamiska: aktuella förhållanden De som talar språket flytande, d.v.s. de äldre, faller ifrån och överföringen av språket från föräldrar och far- och morföräldrar till barn och barnbarn har under senare år minskat markant. Migrationen under de senaste decennierna till regioner utanför det samiska centralområdet på grund av arbetsbrist samt också det ökade antalet familjebildningar över etniska gränser har haft en negativ effekt på förmedlandet av språket till nya generationer. </p>
<P align="justify"> Det finns föräldrar som vill att deras barn ska lära sig lulesamiska trots att de själva inte talar men i varierande grad förstår språket. De menar att lulesamiskan är en viktig identitetsmarkör och håller samman gruppen i en social gemenskap. Ett mindre antal barn lär sig samiska i första hand i hemmet, ett förhållande som var vanlig ända till 1960-talet. Alla vuxna lulesamer behärskar också eller endast det omgivande majoritetsspråket, d.v.s. norska eller svenska. </p>
<P align="justify">I offentliga sammanhang är det inte så ofta som lulesamiskan används. I [[Radio broadcasting|Sameradion]] sänds i Sverige särskilda program på lulesamiska 20 minuter i veckan, i Norge 40 minuter i veckan. En del av innehållet i programmen från norsk sida sänds också i Sverige och det omvända förhållandet gäller för program från svensk sida. Dessutom förekommer sporadiska inslag på lulesamiska i de nordsamiska radiosändningarna p.g.a. att den intervjuade talar lulesamiska. De TV-nyheter ([[TV broadcasting|TV ]]) som började sändas över Norge och Sverige år 2001 är på nordsamiska, någon gång med lulesamiska inslag av samma skäl som i de nordsamiska radiosändningarna.</p>
<P align="justify"> I Svenska kyrkan förekommer gudstjänster helt eller delvis på lulesamiska, framför allt i Jokkmokk. I Sverige sker även dop, vigslar och begravningsgudstjänster på lulesamiska i mån av tillgång på präster som kan språket. I Norge är de lulesamiska inslagen i den norska kyrkans förrättningar mestadels begränsade till enstaka textläsningar, psalmsång och bön. I området kring Tysfjorden förekommer däremot læstadianska samlingar där huvudspråket är lulesamiska eller också sker tolkning av predikningar till lulesamiska. Samebyarnas årsmöten är av större möten bland de mest genuint samiska vad gäller deltagare. Vid [[Sirges]], Jåhkågasskas och Duorbuns årsmöten används mest svenska. Vid Unna Tjerusj årsmöten används mestadels samiska.</p>
<P align="justify"> Sametingen ([[Saami Parliament|Sametinget, Sámediggi]]) i Norge och Sverige har tjänstemän som arbetar med lulesamiska språkfrågor. Vid det svenska sametingets plenummöten finns sporadisk tolkning till och från lulesamiska. Många av ledamöterna kan inte samiska och de ledamöter som behärskar lulesamiska talar oftast svenska. Vanan att använda samiska vid sådana tillfällen är liten och en del menar att det saknas termer som behövs i dessa sammanhang. Vid det norska sametingets plenummöten är språken nordsamiska och norska, och även de som harlulesamiska som modersmål talar ett språk som snarare kan betecknas som nordsamiska än lulesamiska. I den samiska språknämnden, Sámi Giellalávdegoddi, finns representanter för det lulesamiska språket. </p>
<P align="justify"> Sedan år 2000 har en [[Language Legislation|språklag ]] funnits i Sverige. Den norska språklagen för samiska omfattar inte någon kommun med lulesamisktalande bosättning. Det är för tidigt att i Sverige kunna urskilja effekterna av språklagstiftningen. Det synes emellertid som om enskilda samer hittills ytterst begränsat utnyttjat den rätt som språklagen ger. Elenius & Ekenbergs rapport Minoritetsspråk och myndighetskontakt bekräftar det antagandet. Man kan dock inte bortse ifrån att språklagen och uttalanden som gjorts av företrädare för riksdag och regering har en positiv och statushöjande effekt på språket genom att de visar såväl majoritetsspråksbefolkningen som minoritetsspråksbefolkningen att samiska inte är ett informellt språk som minoritetsspråkstalare endast använder sinsemellan.</p>
<P align="justify"> Få författare skriver romaner, noveller och poesi på lulesamiska. En av anledningarna är att många inte har fått lära sig att läsa och skriva språket i skolan, en annan att minoritetslitteratur generellt har svårt att nå en stor grupp människor. Stig Riemmbe Gælok från norsk sida är den mest produktiva skönlitterära författaren och har främst skrivit poesi. Hans första diktsamling, O, Oarjjevuodna (Hellemofjorden), kom ut 1983. Den första romanen på lulesamiska, Tjaktjalasta (Höstlöv), skrevs av Lars Matto Tuolja. Hans syster Sigga Tuolja-Sandström har skrivit flera böcker, bl.a. Ja jage gållin (Och åren gick), Máno niejdda (Månens dotter) och Soldottern, Biejveniejdda. En ung lulesame, Gøran Andersen, har nyligen skrivit en kortroman Stuorlådde (Storfågeln). Mikal Urheim har skrivit barnboken Gålmmå giehto, vars innehåll är vardagsnära för barnen som bor kring de nordnorska fjordarna. Urheim har varit lärare och är mest känd för sina insatser för bevarandet och utvecklandet av sitt modersmål och sin kultur på norsk sida. ([[Literatur|Litteratur]])</p>
<P align="justify"> Fr.o.m. 1976 t.o.m. 2002 har ca 150 böcker kommit ut på lulesamiska., varav de flesta används i språkundervisningen ([[Education|undervisning]], [[Educational materials|läromedel]]). De första som skrev läromaterial på lulesamiska för de yngre barnen i skolan var Maria Kitok och Susanna Kitok-Lindberg. Numera är de flesta böcker som kommer ut för skolundervisning översättningar. I några barnböcker t.ex. Jåvvå, skriven av Gun Aira och Ingegerd Vannar, Biehtár ja Duommá jávren stulliba och Biehtár ja Duommá háhkabivdon, skrivna av Stig Riemmbe Gælok, är dock originalspråket lulesamiska. Under åren 1998-2001 har nästan all utgivning av böcker med enbart lulesamisk text skett i Norge med undantag av en provöversättning av Nya testamentet (ÅT 2000). ÅT 2000 har den största sammanhängande textmassan av alla utgivna böcker och kommer förmodligen att ha stor betydelse för normeringen av skriftspråket. En psalmbok med lulesamiska psalmer och en evangeliebok är under utarbetande och den slutgiltiga versionen av ÅT 2000 beräknas utkomma år 2003. Härigenom fortsätter en lång tradition att tillhandahålla kristen litteratur på samiska. </p>
<P align="justify"> En känd språk- och kulturarbetare var läraren vid sameskolan ([[Sameskolor|sameskol]]) i Jokkmokk samt sameskolchefen Nils Eric Spiik som skrivit en grammatik (2:a uppl. 1989) och en ordbok i preliminär utgåva, som kom ut några år efter hans död 1990. Andra kända namn i det lulesamiska språkarbetet är Kurt Tore Andersen, Samuel Gælok, Anders Kintel, Susanna Angéus Kuoljok, Kåre Tjihkkom och Karin Tuolja. De har bl.a. skrivit läromedel och andra böcker. De, men även andra, har översatt texter av skilda slag till lulesamiska. Under åren 2000-2001 har ett samarbetsprojekt mellan Árran, lulesamiskt centrum i Norge, Samernas utbildningscentrum och Utbildningsradion i Sverige resulterat i Sámásta 1 och 2, avsedda för nybörjarinlärning. Förutom kursbok och övningsbok, författade av Anders Nystø och Sigmund Johnsen, ingår i kurspaketet radioprogram och webbplats med bl.a. övningar. I dag saknas dock i handeln moderna ordböcker både från norska och svenska till lulesamiska och omvänt. </p>
<P align="justify"> En viktig kanal för spridning av information till språkarbetare och andra intresserade om aktuella språkfrågor, ny litteratur och nya läromedel både på norska och svenska och samiska är datornätet. Det främsta exemplet är SameNet utvecklat vid Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk. </p>
<P align="justify"> På svensk sida utges inga samiskspråkiga tidningar. I den samiskägda tidningen [[Samefolket]], som kommer ut en gång i månaden, och [[Sáminuorra]], en ungdomstidning som under de senaste åren kommit ut 3-4 gånger om året är språket svenska med enstaka inslag på lulesamiska. På norsk sida finns några samiskspråkiga tidningar som kommer ut ett par gånger i veckan. Språket i dessa är nordsamiska med enstaka inslag på lulesamiska. </p>
<P align="justify"> Árran, det lulesamiska centrumet i Drag, publicerar sedan 1999 en populärvetenskaplig tidskrift, [[Bårjås]]. Några artiklar är skrivna på lulesamiska och artiklar på norska eller svenska har en sammanfattning på lulesamiska. Árran är f.ö. den enda institution där huvudspråket är lulesamiska. Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum och i mindre omfattning Silvermuseet i Arjeplog producerar texter på lulesamiska, framförallt till utställningar. </p>
<P align="justify"> Not Om inte annat anges, avser aktuella uppgifter förhållanden år 2002. Bergsland, Sammallahti 1998 24 25. </p>
<P align="justify"> Litteratur och andra källor:<BR> Andersen 2002<BR> Angéus 2003 2002<BR> Elenius, Ekenberg, 2002.<BR> Kitok, Kitok-Lindberg, 1983.<BR> Nystø, Johnsen 2000, 2001.<BR> Riemmbe Gælok 1993, 2002.<BR> Spiik, 1989, 1994<BR> Sameskolstyrelsen 1994<BR> Tuolja 1987<BR> Tuolja-Sandström 1989, 1995, 1995b.<BR> Urheim 1988<BR> </p>
<p align="left">[http://www.wis.no/gsi Grunnskolens Informationssystem på Internett] <BR>
[http://www.skolverket.se Skolverkets hemsida]
</p><BR>kolverkets hemsida]
</p><BR> +
|
