Lule Saami language

Saamelaiskulttuurin ensyklopedia
Loikkaa: valikkoon, hakuun

Dát ii leat vel davvisámegillii

Čále dan

Lule Saami language

Susanna Angéus-Kuoljok



Muokkaa tätä sivua

Articles in English

Lulesamiska

Lulesamiskans centralområde i Sverige är fjällsamebyarna Sirges, Jåhkågasska och Duorbun i Jokkmokks kommun samt Unna Tjerusj i Gällivare kommun, båda kommuner i Norrbottens län. Till detta kommer Tysfjord och Hamarøy kommuner i Nordlands fylke i Norge. Till lulesamiskan kan också arjeplogssamiskan räknas, som talas i den övervägand delen av Arjeplogs kommun, d.v.s. i Luokta Mávas, Semisjávr-Njárg(ga) och Ståhkke samebyar söder om Jokkmokk. Arjeplogssamiskan talas på svensk sida kanske av ett hundratal och på norsk sida är talarna ytterst få. Den skrivnorm som språkligt sett ligger närmast är det lulesamiska skriftspråket. Det skriftspråket är huvudsakligen baserat på det språk som talas i Sirges och Jåhkågasska samebyar. I Gällivare, Jokkmokks och Arjeplogs kommuner talas också nordsamiska sedan början av 1900-talet. I Nordlands fylke talades ända till mitten av 1900-talet en sjösamisk varietet, som brukar kallas finnagiella.

Uppgifter om antal samisktalande som nämns i olika sammanhang är mycket approximativa. För lulesamiskans vidkommande är förmodligen 2.000 talare i dag (2002) i överkant.

Karaktäristiska drag som skiljer lulesamiskan från nordsamiskan (saN) är bl.a.

  • đ har utveckats till d, t.ex. oadet, saN oađđit sova , och đđ till dd, oaddát, saN oađđát 'somna' och det tonlösa ŧ saknas
  • labial vokalharmoni, som gör att a eller á i trycksvag stavelse övergår till å efter kort å i tryckstark stavelse, t.ex. dållå eld , saN dolla
  • fler omljud, vokalen uo omfattas dock inte av omljud; t.ex. guolijt , saN guliid 'fiskar' (ackusativ, pluralis)
  • genitiv och ackusativ har särskilda kasusändelser, likaså inessiv (sg. n) och elativ (sg.-s) som motsvaras av saN lokativ
  • ackusativ singularis har ändelsen -v, t.ex. dålåv, saN dola 'eld' . (Den långa vokalen å noteras inte i skriftspråket)
  • stamvokalen i a-stammar i illativ singularis växlar inte, t.ex. muorraj av muorra, saN murrii 'till trädet, upp i trädet'
  • nom.plur. saknar ändelse, t.ex. máná 'barn' , saN mánát
  • i verbböjningen har i preteritum dualis- och pluralisändelserna sammanfallit, t.ex. måj/mij bådijma vi kom , saN moai bođiime, mii bođiimet
  • negeringsverbet böjs i preteritum, t.ex. ittjiv boade 'jag kom inte', saN in boahtán
  • imperativ böjs i I (neutral form) och II (hövligare form) , t.ex. I: boade, II: båhtu 'kom!' (till en person) , saN boađe 'kom' .
  • konditionalismarkören är lulu- som böjs efter person, t.ex. luluv boahtet 'jag skulle komma' ,saN boađášin.
  • den infinita verbformen supinum är relativt vanlig, t.ex. mån lav åhpadittjat vuolgátjit'jag skall ge mig av för att undervisa', saN mun vuolggán oahpahit .

I ortografi finns bl.a. följande skillnader:

  • automatisk vokalförlängning markeras i trycksvag stavelse efter stamkonsonanten i grad I, när vokalen i tryckstark stavelse är kort t.ex. gen.sing. gusá av gussa ko , saN gusa
  • saN o skrivs å, t.ex. månne ägg , saN monni
  • saN ea skrivs æ eller ä, t.ex. ællo eller ällo renhjord , saN eallu
  • saN š skrivs sj, t.ex. sjaddat växa , saN šaddat
  • saN c skrivs ts, t.ex. tsaggat spänna , saN caggat
  • saN č skrivs tj, t.ex. tjaktja höst , saN čakča
  • saN z skrivs ts, t.ex. boatsoj ren , saN boazu
  • stamkonsonant i stark stadium med glidvokal redovisas i skrift med dubblering av den senare konsonanten, t.ex. ájgge (ack.sing. ájgev) tid , saN áigi (gen.-ack.sing. áiggi)
  • andra stadieväxlingar har i stark stadium den första konsonanten dubblerad, t.ex. válldet, saN váldit ta , mån váldáv 'jag tar' , saN mun válddán; oavse, gen.sing. av oakse 'gren' , saN oavssi, gen.-ack sing. av oaksi.

Stadieväxlingen kan i lulesamiskan också vara lik den i nordsamiskan men böjningsändelserna kan variera. Böjningen av guolle fisk och gahppat hoppa visar detta:

Sg
lulesamiska
nordsamiskaPl
lulesamiska
nordsamiska
nominativguolleguolliguoleguolit
genitivguoleguoliguolijguliid
ackusativguolevguoli guolijtguliid
illativguollájguolláiguolijdaguliide
Inessivguolenguolis guolijnguliin
Elativguolesguolisguolijsguliin
kommitativguolijnguliin guolijguliiguin
Essivguollenguollin guollenguollin

Presens
lulesamiska
nordsamiskaPreteritum
lulesamiska
nordsamiska
sg1gahpavgahpangahppivgahppen
sg2gahpagahpatgahppigahppet
sg3gahppágahppágahpajgahpai
du1gahppingahppegahpajmagahpaime
du2gahppabihttegahppabeahtti gahpajdagahpaide
du3gahppabagahppaba gahpajgagahpaiga
pl1gahppapgahppatgahpajmagahpaimet
pl2gahppabihtitgahppabehtet gahpajdagahpaidet
pl3gahppigahppetgahppingahppe

Fr.o.m. 1839 gavs i Sverige böcker ut på det s.k. nordlapska bokspråket, vars upphovsman var Lars Levi Læstadius. Enligt K.B.Wiklund var detta skriftspråk en blandning av sydlapska och lulelapska element och han själv skapade ett "rent lulelapskt bokspråk". Wiklunds stavningssätt modifierades och användes av Harald Grundström i bl.a. Jåhttee saamee viessoom upptecknad efter Anta Pirak (literature) och i hans stora ordbok från 1900-talet. Under en kort period i mitten av 1900-talet användes i lulesamiskan det stavningssätt som kallas Bergsland-Ruongs ortografi (något modifierad). År 1983 beslutade samekonferensen i Ohcejohka (Utsjoki) att upphöja till norm den lulesamiska ortografi som nu är i bruk och som kallas modernt skriftspråk. Den kan grovt karaktäriseras som en förenkling av Bergsland-Ruongsortografi och i viss mån som en återgång till den ortografi som användes i Grundströms ordbok.

I början av 1970-talet inleddes en ny period i utvecklingen av språket, eftersom lulesamerna själva aktivt började ta del i språkarbetet. Olavi Korhonen utarbetade texter till undervisningen baserade på Bergsland-Ruongs ortografi och 1979 utkom hans ordbok. Fr.o.m. 1976 t.o.m. 2002 har ca 150 böcker kommit ut på lulesamiska.



Buoris!

Ääninäyte: Mån lav Susanna Angéus Kuoljok. Lev riegádam Tjiengalluovtan, Sirggá sámetjielden, Jåhkåmåhke komuvnan, ja lev mánnárájes julevsámegielak. Muv riegágadimbájken ienemusá barggi ällosujton, guollebivdden ja ålos aj ietjá bargojn, degu åhpadiddjen, skihpasujtárin, boargálin ja nåv vil.

Dálla bargav Uppsala universitehtan åtsådiddjen ja åhpadiddjen. Jåhttåjiv oarjás Uppsala bájkkáj 1975. Vuostak låhkiv Uppsala universitehtan sámegielav ja ietjá ábnnasijt, ja de danmaŋŋela barggájiv Suoma-ugralasj åssudagán. Muhtem ájgev lev aj barggam Ubbmema arkijvan, DAUM:an, sáme arkijvvárin.

Mijá goahtegiella la dállá Svieriga dárogiela, valla gå boadáv nuortas riegádimbájkkásim de ienemusát sámegielav ságastav.

(ääninäyte)


Andra samiska språk


Susanna Angéus-Kuoljok



Muokkaa tätä sivua

Artikeln på svenska