| TekstiTämä on erikoisominaisuus.
|
<P align="justify">Umesamiskanär den … <P align="justify">Umesamiskanär den samiska som har sin utbredning väster om lappmarksgränsen mellan [[Piteälven|Piteälven]] i norr och [[Umeälven|Umeälven]] i söder. I norra delen av [[Arjeplog|Arjeplogs]] kommun talas däremot arjeplogssamiska. Genom det umesamiska området går gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens län, som följer Skellefteälven. Samebyar där umesamiska talas eller har talats är fjällsamebyarna Gran och Ran i Sorsele, Umbyn i norra Tärnaby och skogssamebyarna Maskaure i södra Arjeplogs kommun, Östra Kikkejaure, Västra Kikkejaure och Mausjaure i Arvidsjaurs kommun samt [[Malå|Malå]] skogssameby i Malå kommun. Det är nu få samer under sjuttio år som behärskar umesamiska. De flesta finner man idag i Arvidsjaurs och Sorsele kommuner ( Ammarnäs). I Malå är den sista generationen av umesamisktalande nuborta. Umesamiskan bildar ett övergångsområde mellan nordliga och sydliga samska varieteter i Sverige. Ordförrådet liknar mer den nordligare samiskas, även om ord med enbart sydlig spridning även förekommer. Vokalismen har sydlig karaktär, medan konsonantismen har tydliga nordliga motsvarigheter. Vokalerna i tryckstark stavelse (i praktiken vanligen den först stavelsen) påverkas av vokalens längd och uttalskvalitet i den efterföljande stavelsen. Det kallas omljud. Denna vokalväxling beror på vilken av de tre långa vokalerna <I>á</I>, <I>uo</I> eller <I>ie</I> (motsvarande lulesamiska <I>á</I>, <I>o</I> och <I>e</I>) eller de korta <I>a</I>, <I>a</I> eller <I>e</I> (lulesamiska <I>a</I>, <I>u</I> och <I>i</I>) som uppträder i andra stavelsen, t.ex. <I>viessuot</I> leva , <I>vyössan</I> de levde (lulesamiska <I>viessot</I>, <I>viessun</I>). Omljudet finns även norrut men har efterhans allt färre alternativ som växlar. Arjeplogssamiskan visar på denna punkt den största likheten med umesamiskan. Gemensamt för de två varieteterna är även att diftongen -oa- (jfr. lulesamiska <I>goahte</I> kåta ) motsvaras av långt <I>-å-</I> (<I>gåhtie</I> resp. <I>gåhte</I>). Umesamiskan saknar lulesamiskans framåtriktade vokalharmoni, t.ex. <I>dålla</I> resp. <I>dållå</I> eld . En tydlig gräns mot norr har ume- och sydsamiskans förlängning av kort -i- och -u- i udda stavelse, t.ex. <I>guvllat</I> resp. <I>govledh</I> , jfr. lulesamiska <I>gullat</I> höra . </P>
<P align="justify"> Samisk > stadieväxling finns ned till trakten av Umeälven. Den innebär att konsonanter eller konsonantkombinationer (den sk. stamkonsonanten) mellan tryckstark och trycksvag stavelse i ett ord växlar mellan olika alternativ beroende på vilken kasus- eller personform ordet har. I umesamiskan förekommer växlingen i stamkonsonant efter > diftong eller lång vokal i föregående stavelse, t.ex. <I>mánná</I> barn , <I>mánán</I> barnets , men <I>mannat</I> gå , <I>mannuv</I> jag går (lulesamiska <I>mánná</I>, <I>máná</I>, <I>mannat</I>, <I>manáv</I>) Gemensamt för ume- ocharjeplogssamiskan är ett <I>g-</I>, <I>b-</I>, och <I>d</I>-inskott i vissa stamkonsonantkombinationer, t.ex. <I>tjålbmie</I> resp. <I>tjålbme</I>, motsvarande lulesamiska <I>tjoalmme</I> sund . Även växlingen av stamkonsonanten <I>-kt-</I> förenar de två förstnämnda områdena, t.ex. <I>luoktta</I>, <I>luoktan/luokta</I>, men lulesamiska <I>luokta</I> vik , <I>luovta</I> vikens . I vissa centrala delar av de nu nämnda varieteterna har tonande och tonlös dentalspirant (skrivna <I>đ</I> resp. <I>ŧ</I>) bevarats i samma position i orden som i nordsamiskan, t.ex. <I>gijđđa</I> resp. <I>giđđa</I>, jfr. nordsamiska <I>giđđa</I>, men lulesamiska <I>gidá</I> vår . Av den anledningen motsvarar umesamiskas <I>åđđiet</I> och <I>åđđájit</I> i lulesamiska formerna <I>oadet</I> sova och <I>oaddát</I> somna . Trestaviga nomenstammar har i umesamiskan bevarad slutvokal även i nominativ, t.ex. <I>mánátje</I> litet barn (arjeplogs- och lulesamiska <I>mánásj</I>). </P>
<P align="justify"> Kasusändelserna har i umesamiskan bevarats i ursprungligare form än norrut. Böjda former av ordet <I>gåhtie</I> kåta i singularis och pluralis lyder i Arvidsjaur (genitiv) <I>gådien/gådieh</I>, (ackusativ) <I>gådiev/gudijde</I>, (illativ) <I>gåhtáje/gudijde</I>, (inessiv) <I>gådiesne/gudijne</I>, (elativ) <I>gådieste/gudijste</I>, (komitativ) <I>gudijne/gudij</I> och (essiv) <I>gåhtiene</I>. Verbformerna visar mindre olikheter mot nordligare varieteter, om man bortser från omljudet. Personformerna av <I>dahkat</I> göra är i presens och preteritum (singularis): <I>dahkuv/dehkuv</I>, <I>dahkh/dehkh</I>, <I>dahká/dahkij</I>, (dualis) <I>dehken/dahkijmen</I>, <I>dahkabehten/dahkijden</I>, <I>dahkaveägan/dahkijgen</I>, (pluralis) <I>dahkabe/dahkijme</I>, <I>dahkabehte/dahkijde</I>. De sydliga delarna av form- och ljudskicket har tidigare medfört att man har räknat umesamiskan till sydsamiska i vidaste bemärkelse . Däremot tog man mindre hänsyn till stadieväxlingen och det nordligareordförrådet. Umesamiskans karaktär som område för både tydliga nordliga och sydliga drag kräver att varieteten betraktas som ett språkligt övergångsområde. </P> <P align="justify"> För redovisning av de umesamiska > ortnamnen på allmänna kartor och för att kunna visa varietetens ljud- och formskick på ett konsekvent sätt i andra sammanhang, har en ortografi skapats, som så långt det är möjligt är gemensam med områdene närmast norrut (Arjeplog och Jokkmokk). Förutom dentalspiranten (se ovan) är det vissa vokalljud som motiverar särskilda lösningar, t.ex. diftongerna i udda stavelse: <I>ue</I>, <I>yö</I>, <I>uö</I>, och <I>eä</I>, som inte brukas norrut. I motsats till lule- och nordsamiskan skrivs diftong i trycksvag stavelse med <I>uo</I> och <I>ie</I> (<I>jfr.</I> lulesamiskans <I>o</I> och <I>e</I>). Lulesamiskans <I>u</I> och <I>i</I> (o- och e-vokaler med reducerad kvantitet) i trycksvag stavelse motsvaras i umesamiskan av <I>a</I> resp. <I>e</I>. Skrivningen av långt a-ljud som <I>á</I> och ng-ljud som <I>ŋ</I> är gemensam för alla västliga samiska varieteterutom sydsamiskan. Det första samiska skriftspråket hade umesamiska som grund fram till senare delen av 1800-talet. Det var genom kyrkans verksamhet som samisk [[Samisk litteratur|litteratur]] tillkom under de första århundradena. Bland de viktigaste böckerna för språkutvecklingen var Nya testamentet 1755 och hela Bibeln 1811, i vilka språket närmast var umesamiska. </P>
[[Arvidsjaur|Arvidsjaur]] <BR>
[[Arjeplog|Arjeplog]] <BR>
[[Calleberg, Axel|Calleberg, Axel]] <BR>
[[Moosberg, Nils|Moosberg, Nils]] <BR>
<BR>
[[Samiska språk|Andra Samiska språk]]>
[[Samiska språk|Andra Samiska språk]] +
|
